søndag 11. oktober 2009

Tyskerjentene

Jeg tror på menneskets ansvar for å velge det rette. Og på muligheten for å gjøre det. Derfor tror jeg også at det i én forstand finnes gode og dårlige mennesker. Likevel reagerer jeg når noen blir for ivrige etter å dømme og frikjenne.

I dag kom jeg over noen sterke meninger om de såkalte tyskerjentene i Aftenposten. Lege og forfatter May B. Lund kritiserer forsøkene på å gi dem oppreisning. Hun sier at ingen av kvinnene i Helle Aarnes’ bok Tyskerjentene viser anger eller avstandtagen. Lund fokuserer på at disse jentene faktisk valgte nazismens side. “Alle  untatt ofrene hadde et valg. Alle andre måtte velge side. Og det fantes bare to. (…) Å undra seg kunnskap fritar ikke for ansvar. 17-18-åringer måtte velge. Og alle visste noe”, skriver hun.

Lund har rett når hun snakker om plikten til å velge. Samtidig tar hun forferdelig feil når hun fordømmer en bestemt gruppering. Hvilke nordmenn valgte egentlig rett under krigen? Var ikke de som skamklipte og stigmatiserte tyskerjentene de samme som indirekte hjalp tyskerne med å frakte norske jøder til fangeskipet Donau? May B. Lund har gode forutsetninger for å kjenne til også andre sider av norsk krigshistorie. Hun har studert holocaust, og har antakelig også besøkt HL-senteret på Villa Grande på Bygdøy. Der formidles ganske grelle fakta om utbredte antisemittiske tendenser i det norske folk. Slike holdninger gjorde det mulig for tyskerne å ta livet av halvparten av alle jøder i Norge. Norske jøder. Våre egne landsmenn.

Den norske behandlingen av tyskerjentene var verst i Europa. Var det antisemittiske grumset og fordømmelsen av tyskerjentene to sider av samme sak?

Hvem kan frikjennes for å ha valgt feil? Eller for å ha latt være å velge? Det er gradsforskjeller og nyanser. Men hvis May B. Lund mener at det var moralsk ansvarsfølelse som fikk norske jenter flest til å holde seg unna unge tyske menn under krigen, har hun et særdeles overflatisk syn på den moralske beskaffenheten til det norske folk. Og til mennesket generelt.

Når noen feller dommer over andre, kan man alltid spørre seg hva de selv ville gjort i samme situasjon.  Eller hva de gjør i andre valgsituasjoner. Den som dømmer andre, fordømmer alltid seg selv.

Skrevet av Alf kl. 20:44

3 kommentarer:

  1. Jag har väntat och väntat på att någon skulle kommentera denna artikel, men tydligen är det ett för känsligt ämne.

    De flesta tyska soldaterna hade inget annat val än att vara med i kriget. Det stora antalet kontakter med norska damer tyder på att det var tillåtet, kanske till och med önskvärt av den tyska ockupationsmakten. Lika övertygad är jag att dessa tyska soldater kunde vara både charmiga, trevliga och sociala i sitt privata umgänge.

    Att de norska damer som såg människan i unifromen och blev kära/förälskade i den människan, hade dom egentligen ett val? Kärlek sägs ju vara blind. Varför ska en sådan dam känna ånger? Vilken lag är det dom har brutit emot?

    Alla norska företag som gjorde affärer med tyskarna och tjänade bra med pengar på detta, blev dom eller deras ägare straffade?
    Svenska regeringen som försvårade den norske kungens flykt undan tyskarna. Någon åtgärd?
    Sverige släppte igenom drygt 2 miljoner tyska soldater och deras vapen på väg till och ifrån Norge. Någon åtgärd?

    Var det inte så att norska folket gav sig på och straffade dom som inte kunde försvara sig?
    SvarSlett
  2. Synes det er helt på sin plass at disse horene fikk avstraffelse.
    SvarSlett
  3. Anonym, det skall finnas ett lagbrott för att straffas. Mot vilken lag bröt dessa flickor? Mot vilken lag bröt deras barn?
    SvarSlett

Velkommen til å sende inn din kommentar. Rasistiske, krenkende og grovt usaklige innlegg blir fjernet. Resten får stå :)

Abonner på: Legg inn kommentarer (Atom)