torsdag 6. november 2008

Litt kritikkverdig

"Kan du hjelpe meg med denne engelskoppgaven, Pappa?" spurte eldstegutten i dag. Han kom med boken (Crossroads 10A) og leste opp spørsmålet (her oversatt til norsk):

"Homoseksuelle blir noen ganger nektet arbeid på grunn av sin seksuelle orientering. Nevn fem argumenter til støtte for et samfunn der seksuell legning er irrelevant når du søker en stilling, selv i en religiøs institusjon." (s. 127)

Det kan kanskje nevnes at grunnlaget for oppgaven er litt diskutabel: Religiøse institusjoner er ganske nøye med å understreke at seksuell orientering ikke har betydning når noen søker jobb. Det som betyr noe, er etiske standpunkter, slik de kommer til uttrykk i aktiv handling.

Hovedsaken her er imidlertid at elevene (i 15-årsalderen) blir bedt om å innta en bestemt posisjon (tilfeldigvis den politisk korrekte) i et etisk og ideologisk spørsmål, og argumentere for dette ståstedet.

Hva er problemet? At oppgaven ikke er verdinøytral? Neppe. Selv om skolen ikke lenger skal forkynne en bestemt religion, kan den aldri bli verdinøytral, siden også det er et verdistandpunkt. Hvor mye vi enn måtte mislike det, må vi bare akseptere at flertallet i et demokratisk land bestemmer hvilke verdier som skal gjelde i offentlige institusjoner. At det ligger klare føringer i skolebøkene er et resultat av det.

Derimot er det litt mer kritikkverdig at elevene oppfordres til uredelig argumentasjon. De skal ikke drøfte for og imot, de skal ikke vurdere eller forsvare sine egne standpunkter. De skal argumentere for standpunkter de kanskje ikke har. Det kan sikkert forsvares som en artig lek på fest, eller som privat hobby for retorikkstudenter, men det hører ikke hjemme i en skole som skal oppmuntre til redelighet og respekt for ulike syn.

Det finnes tungtveiende prinsipielle argumenter mot det samfunnet som elvene blir bedt om å argumentere for. Et slikt samfunn ville jo i praksis forby meningsbærende organisasjoner å stille krav om lojalitet og oppslutning om sitt ideologiske grunnlag. Hvordan ville det tatt seg ut i et politisk parti, eller en interesseorganisasjon for eksempel innenfor miljøbebvegelsen? Det ville ganske enkelt være et brudd med grunnleggende rettigheter i et demokratisk samfunn. Men en elev som vil argumentere prinsipielt fra dette ståstedet, vil få feil. Oppgaven er nemlig å mene det motsatte. Dette er manipulativt og fordummende.

Jeg er ikke blant dem som liker svulstige og krigerske metaforer i debatter (selv om jeg noen ganger uforvarende kan bruke dem selv). Men de har likevel et poeng, de som mener det foregår en "ideologisk kamp" i samfunnet. Det er ganske mange som ikke fører den kampen med blanke våpen. På begge sider, dessverre.

Hvordan hjalp jeg gutten min med leksene? Jeg hjalp ham med å finne argumenter som er vanlig å bruke. Og så forklarte jeg - sånn helt privat - hva jeg syntes var bra med dem, og hvorfor jeg likevel ikke syntes de var bra nok. Hva han skrev i boka si, tenker jeg får være en sak mellom ham og læreren.

Skrevet av en tanke kl. 22:18

9 kommentarer:

  1. Takk for dine tankespinn Alf! Interessant lesing. Og også sjokkerende lesing med tanke på skolen. Er jo lenge siden jeg selv gikk der, så det er skremmende hvor stor endring det har blitt på disse årene. Jeg ser med frykt frem mot den dagen da mine små kommer hjem med en tilsvarende oppgave. Heldigvis lenge til, men sannsynligheten for at det er like, og ikke verre, standpunkter da er så absolutt tilstede. Takk for at du advarer oss :-)!!
    SvarSlett
  2. Takk for tilbakemelding, Hans Roar. Jeg kan vel ikke akkurat si at hensikten var å "advare", og jeg tror ikke vi trenger å være så redde. Det er en del av livet å forholde seg til omgivelser som ikke er på den samme linjen som en selv. Sånn har det alltid vært. :)

    Dessuten er ikke bildet entydig. Det meste i skolesammenheng er veldig bra og flott. En god innstilling er: Positiv grunnholdning uten at man blir totalt ukritisk. Lykke til med jentene!
    SvarSlett
  3. Hei, bloggen din 6. nov. er viktig. Jeg hører fra forskjellige hold om arbeidsoppgaver til elever som er ren manipulasjon. Etter hva jeg husker refererte en fyr: - Er det bare eldre mennesker som har homofobi?
    Jeg synes du burde koke dette innlegget ned til halvparten, spisse det litt, og få det inn i Aftenposten, Dagsavisen, VL eller DagenMagazinet. Lykke til
    SvarSlett
  4. Alf, med tanke på din avslutning hade jag inte tänkt kommentera din artikel men efter ha läst den första kommentaren kan jag inte låta bli.

    Personligen tycker jag att läxan din som fick är mycket bra. Detta oavsett vilken uppfattning han eller hans kamrater har. Att försöka förstå andras uppfattningar är väldigt viktigt. Att förstå deras argument för eller emot, gör att jag kan bilda min egen uppfattning. Hur ska jag tex kunna välja det parti som skall få min röst om jag inte känner till de andra partierna?
    Hur redovisningen av läxan gick till vet jag inte, men uppgiften tyder inte på att han måste delge sin egen ståndpunkt. Ingen skall tvingas mot sin vilja att berätta om sin uppfattning.
    På slutet förstår jag det som att du berättar vad du själv står (och antagligen varför). Det är en av förälders uppgift. Bra gjort.

    Givetvis skall vi inte diskriminera någon i samhället. Hade frågan gällt om en kristen skall bli nekad arbete för sin tro, hade det varit betydligt lättare att argumentera för många av oss. Det blir lite provoserande att ta homosex som exempel. Kanske det var poängen?
    Vad jag lärt mig av den kristna tron, så är den mycket tolerant. Låt vara att gärningen homosex fördöms i bibeln, men det är i så fall gärningen INTE människorna. Det är en stor skillnad.

    När en religiös instutition begär att de anställda skall dela dess värderingar är detta inte att diskriminera. Samma sak i gäller politiska partier och liknande. Eftersom jag bor landet där man tar hårt på uppgiften att stämma varandra så fort det går, skall jag ge ett exempel:
    Hooters är en restuarantkedja som är mest känd för att deras servitriser är välutrustade och iögonfallande klädda. Dom blev stämda av en pesron som ansåg att hon inte fick jobbet pga hennes brist på attribut.
    Hooters vann målet. Att ha servitriser med en speciell profil ansågs vara en del av deras varumärke.

    Hans Roar, jag kan inte tro att vill ha diskriminering av någon, vare sig pga sexuellt läggning, religiös tro eller hudfärg. Vårt samhälle borde vara fritt från diskriminerin och vår uppgift är att uppfostra våra barn till att vara goda samhällsmedborgare.
    Det fina med skolan är att den lär oftast ut vad majoriteten anser vara rätt, det ger tillfälle till fina diskussioner med barnen när vi föräldrar inte alltid delar allt vad majoriteten anser.
    SvarSlett
  5. Interessant kommentar, Hans. Du bor i USA hvor man er vant til å forholde seg til et stort mangfold av livssyn. I det offentlige Norge er det fortsatt stor ensretting. Jeg vil ikke akkurat si at man gjør så stor innsats for å forstå minoriteters synspunkter, og det var ingen bombe at det var majoritetens ståsted man skulle ha som utgangspunkt i denne oppgaven.

    Jeg har sans for oppgaver der man setter seg inn i meningsmotstanderes synspunkter, men da bør det komme tydelig fram.

    Jeg er sterkt imot diskriminering på grunn av synspunkter på religion (inkl. homofili), politikk, etc. i stillinger der disse tingene ikke har betydning for jobben som gjøres. Eksemplet fra Hooters synes jeg er tragisk. I Norge tror (og håper) jeg at kjeden ville blitt boikottet for sitt menneskesyn, og jeg tror heller ikke at denne formen for diskriminering ville vært tillatt etter norsk lov.
    SvarSlett
  6. Självklart så påverkas jag liksom andra av omgivningen jag lever i, men jag tror jag hade denna inställning innan jag flyttade till USA. Vilket inte betyder att jag alltid haft samma synsätt. Under min uppväxt lärde jag mig att vara intolerant mot oliktänkande och dessutom uppfattades jag själv som annorlunda (diskriminerad) av andra. I vuxen ålder har detta gjort mig väldigt tolerant mot andra som inte följer majoriteten. För ungefär ett år sedan skrev jag med en liten tår i ögat om min dotters uppfattning.. http://motokantland.blogspot.com/2007/10/american-experience.html Det är väldigt viktigt att ta in hur omgivningen uppfattar mig. Om det stämmer med hur jag VILL vara, så har jag lyckats förmedla vem jag är och vad jag står för. Blir man kallad homofob eller rasist utan att vara det, anser jag man bör tänka på varför man omgivningen uppfattar en så.

    Jag ler stort när jag läser om din reaktion på Hooters. Själv har jag aldrig varit där. När går jag ut och äter gör jag det för maten skull, inte för att stirra på vackra damer. Hooters har nyligen försökt att profilera sig som familjerestaurant, vilket har misslyckats. Kanske just pga många har samma inställning som du och jag.
    Förr lunchade jag ofta på ett hamburgerhak som höll en 50-tals profil. Det roligast tyckte jag var att servitrisererna åkte rullskridskor. Logiskt, den som inte kan åka rullskridskor kan inte servera i den lokalen. Inte heller detta är diskriminering.. En liten twist, men det är ungefär varför Hooters inte blev fällda i domstolen.
    Vad är min poäng? Jo att definitionen på diskriminering kan variera beroende på var och i vilket samhälle man lever..Här i USA är det inte som diskriminering att inte blir anställd på Hooters för saknade attribut, men söker du jobb på ett vanligt kontor skulle det definitivt vara diskriminering. Antal rättsfall här är betydligt fler än i Norge, så förmodligen gör detta att diskriminering är noggrannare definerat.
    Till sist en nyfiken fråga. Om ett politiskt parti i Norge söker en medarbetare, är det då tillåtet att ange i annonsen att "det är en fördel om du delar våra värderingar" eller liknande? Skulle det uppfattas som diskriminering?
    SvarSlett
  7. Bra kommentar, Hans! Svar på spørsmålet: Et parti bør kunne kreve at ansatte arbeider for partiets mål på en troverdig måte. Det kan man ikke om man har oppfatninger som går i motsatt retning. Dette vil altså være en nødvendig kvalifikasjon for å gjøre jobben.

    Om store pupper er en nødvendig kvalifikasjon for å servere mat, kan vel diskuteres. Noen vil kanskje mene at det tvertimot kan være hemmende, men det er høyst individuelt.
    SvarSlett
  8. I dag fikk jeg følgende tilbakemelding fra Forlaget Fag og Kultur:

    Hei Alf!

    Takk for dine synspunkter vedrørende oppgave 7 på side 127 i Crossroads 10A. Jeg har fulgt bloggen siden jeg fikk mailen forrige fredag.

    Oppgaven du refererer til tilhører teksten ”The right to be who you are”. Teksten handler om to kvinner som driver et rådgivende organ og støtteapparat for lesbiske kvinner i India. Intervjuet med rådgiverne Maya og Betu gir oss et innblikk i hvordan homofili oppfattes i deres land og hvordan kvinnene selv opplever dette. Teksten gir et bilde av en annen virkelighet der dette emne er tabubelagt og diskriminering er reelt.

    Oppgaven – som må sees i sammenheng med teksten – oppfordrer til argumentasjon som ikke preges av diskriminering i forhold til homofil orientering.

    Vi vil uansett ta med dine synspunkter og diskutere dette med forfatterne når vi nærmer oss et nytt opplag.

    Med vennlig hilsen,
    (navnet er fjernet av meg)
    SvarSlett
  9. Stian AntonsenDec 9, 2008 06:41 AM
    Skolen skal være en arena hvor elevene skal lære å tenke kritisk, og da bør det også være rom for å stille kristiske spørsmålstegn til premisser for oppgavene man får.
    Jeg forstår at denne teksten kan virke fordomsfull ovenfor kristne institusjoner-at man nærmest antar at de er fulle av homofober.
    Samtidig tror jeg det er vanskelig for alle de elevene som ofte eller i blant forelsker seg i personer av samme kjønn, og som hele tiden skal bli sett på som en gruppe som diskuteres, en gruppe som de antatt heteroseksuelle elevene skal ha meninger om og ta stilling til.

    Jeg tror det er mange velmenende lærere som ønsker at alle elever skal få bruke sitt potensialet, og som ikke ønsker at noen skal bli forskjellsbehandla pga kjønn, hudfarge, seksuell orientering, religion osv
    Dessverre er ikke alltid metodene de beste, og oppgavene elevene får på skolen gjenspeiler nok også fordommer og stereotypiske bilder blant de som utformer oppgavene,

    For eksempel;
    "Per er en sjenert og rolig gutt som ikke har det så greit".

    "Pia er ei tøff jente. Hun er forelska, men ikke i en annen gutt".

    Stereotype oppfatninger lever altså i beste velgående, både blant det som blir formidlet i klasserommene, men også det som står skrevet i skolebøkene.
    Det trengs nok mer enn et manifest mot mobbing for å endre disse naive, forenklende bildene...
    SvarSlett

Velkommen til å sende inn din kommentar. Rasistiske, krenkende og grovt usaklige innlegg blir fjernet. Resten får stå :)

Abonner på: Legg inn kommentarer (Atom)